
I lördags åkte jag till Ferrit i Eskilstuna och häslade på honom o Sofia. Hästarna var som vanligt ute i den mysiga stora hagen när jag kom. Ferrit såg ut att känna igen mig i allafall....de känns bra. Han har ju varit borta nu i snart ett år.
Som jag redan vet så är han lite speciell, nu hade han börjat med att inte vilja gå in i stallet...?Ibalnd kan de ta tio minuter innan Sofia får in honom.? Han mosar nästan sönder box dörren på morgonen för han vill ut i sin hage.? tror inte Sofia kan hålla räkningen på alla grimmor han har haft sönder. Har kommit på nu på gammla dar att om han slänger sig bakåt så kommer han till slut loss, så både grimmor och bommen han bundits upp i har gått sönder..!:) Så Sofias morfar har fått komma dit o bankat ner "texas bommen" ett antal gånger.... Jag får ju skämmas ibland som han bär sig åt.... Men hon gillar honom skarpt o de är väl tur de:)
Efter trippen till Ferrit så åkte jag med Milou till sandgropen i Västerhaninge. Där var vi dessvärre inte ensamna, de va tio crosscyklar som åkte runt, hundkurs och fobollsmatch brevid.... Men jag tänkte att vi tar de lite som miljöträning. Milou hade till en början en gångart o de var hysterisk passage, så jag red ett par kilometrar ut på grusvägar i trav så hon blev lite trött. Sen gav vi oss på djupsanden i gropen och kättrade fyra backar i skritt, backarna är mellan 100-200 m långa o de är riktigt djup sand så efter de var hon vitlöddrig på hela halsen.